fredag 29 juni 2012

Njuter

Njuter av att ha semester...att ta tagen som den kommer...att bara vara.

För några dagar sedan surfade jag runt på några av mina favoritbloggar. Jag fastnade på Jånnas blogg och scrappade sedan en LO inspirerad av hennes stil.


torsdag 28 juni 2012

LCHF

LCHF:
1 vi äter inte mer kött
2 vi äter grönsaker

3 vi äter naturligt fett
4 och vi äter inte mer kött
5 slutligen, vi äter inte mer kött



Bara för att förtydliga... :)

tisdag 26 juni 2012

Chokladmun

Nu har min semester börjat ordentligt och just nu gör vi inte så mycket..... igår regnade det och blåste hela dagen och Smilla lekte mest med grannpojken. Jag småplockade, tittade på tv och gjorde mest ingenting, riktigt skönt med andra ord. idag har jag lite planer på att i alla fall städa och kanske scrappa lite grand.

Här kommer en LO som jag faktiskt gjorde innan min paus....den har av någon anledning inte blivit bloggad.


söndag 24 juni 2012

Midsommar

Hoppas att ni har haft en bra midsommar. Vi firade för andra året i rad på Vadstena camping. Vädret var bra och Sara och hennes sambo kom också ner och firade med oss. Så jag har fått ha båda mina döttrar hos mig denna gång! Här dansar de Små grodorna. 



tisdag 19 juni 2012

Sommarminnen från 2011

Förra sommaren var vi på Grönan hela familjen och Sara och Andreas hade givetvis åkband och har man åkband så måste man ju åka ALLA karuseller.


Den här LOn är jag riktigt nöjd med även om den inte känns så nyskapande. Jag gillar färgerna.

söndag 17 juni 2012

Scrappat!!!!

Japp, igår satt jag och scrappade lite! Det blev två LOs och så har jag börjat med en Smashbook. Att göra en Smashbook känns lite som att gå tillbaka till hur det en gång började, en "minnesbok" med en hel del journaling och lite dekorationer. Det känns ganska befriande och jag fokuserar där på journalingen, tänkte att det skulle bli motsvarande min "vecko-LO" eller bilddagbok.

Här kommer den första LOn jag gjorde igår. Lite tom kanske, jag kände mig nästan lite ovan när jag scrappade. Det känns också som jag gjort den förut och det är mitt stora problem nu när jag scrappar, att det inte känns nytt utan det känns som jag hela tiden upprepar mig själv. Samtidigt har jag bestämt mig för att inte scrappa så mycket med tanke på vad alla andra ska tycka utan jag scrappar det jag har lust med för stunden. Den andra blev bättre men den visar jag en annan dag :)


I övrigt så har jag börjat komma en bit på min fotokurs och i fredags var det skolavslutning vilket för min det innebar att säga hej då till ca 125 elever. Jag jobbar två dagar nästa vecka, måndag och onsdag, sedan blir det ny skola och ny klass för mig i höst. Spännande!

Ha en skön söndag!
/Marie

söndag 10 juni 2012

Snart semester

Tänkte försöka uppdatera bloggen lite då och då...
Nu börjar det bli lite lättare att andas, det mesta är färdigt på jobbet inför terminsslut och jag har börjat packa inför skolflytt. Jag har träffat min blivande klass och mina kollegor och det känns väldigt bra! Samtidigt är det vemodigt att lämna alla kollegor och alla klasser jag idag har. i fredags hade jag sista lektionen med flera av klasserna och det var lite nära till tårarna flera gånger. Det blev en del kramande och jag har fått många fina ord i de utvärderingar jag gjort med klasserna och det värmer verkligen.

Nu har man sommaren att se fram emot. Vi kommer troligtvis ta ett par dagar i Göteborg, gå på Liseberg och sova på hotell och så har vi bokat Gotland två veckor! Vi har pratat om det flera år och nu när vi fick tillbaka lite på skatten så kändes det rätt!


Jag börjar bli lite scrapsugen också och har gjort ett par LOs till Scrapfabriken, den första får ni se på fredag.
I morgon börjar sista veckan med elever, fredag är det skolavslutning och onsdagen därpå går jag på semester!

Ha en underbar vecka!
/Marie

lördag 2 juni 2012

Sorg


Ibland händer saker i livet som får en att stanna upp och sätta sig att reflektera kring de stora frågorna i livet. Genom mitt liv har jag förlorat många av mina nära och kära och det på olika sätt. Antingen som mina far- och morföräldrar, av ålder efter att levt ett långt och innehållsrikt liv, eller som flera andra som stått mig nära, alldeles för tidigt.

Största sorgen är efter min mamma. Det var inte rätt, det var inte hennes tid, hon hade många år kvar att leva och jag har under åren verkligen behövt henne och då har hon inte funnits där...bara ett stort tomrum.
Hon dog för 21 år sedan av dubbelsidig lunginflammation, en sjukdom som man normalt sett inte dör av om man får rätt vård direkt, vilket hon inte fick. Givetvis gör känslan av att det var så onödigt och att det hade kunnat förhindrats sorgen större att bära. Man undrar många gånger vad som hade hänt OM...om hon kommit till sjukhus tidigare, om hon hade fått rätt vård när hon kom dit, om vi hade varit på oss mer, om vi hade insett hur allvarligt det var....
Jag var 19 år när jag blev moderlös och mina barn har inte fått träffa sin mormor.

Jag har också fått sörja en mycket nära vän. Cancern tog henne i alldeles för unga år. Hon var bara 26 år och lämnade tre små barn efter sig. Det gick så fort, på lite mer än ett halvår var hon borta och hon har verkligen lämnat ett stort tomrum efter sig. Jag tänker ofta på henne och på hennes barn. Vi upplevde så mycket skratt tillsammans och vi delade många stunder i sorg och glädje. Det var henne jag gick till om något var jobbigt och hon kom till mig när hon behövde en axel att gråta ut mot. Även om vi umgicks mer eller mer intensivt i perioder så visste vi båda att vi fanns där...men rätt var det är så gjorde hon inte det.
Jag minns sista gången jag träffade henne...det var på sjukhuset i Linköping någon vecka innan hon dog. Hon var så mager och blek och hon fick mycket smärtstillande, trots det skrattade vi så det ekade i det lilla kala sjukhusrummet. Skrattet tog på hennes krafter och hon orkade inte ha kvar oss så länge...vi grät också en hel del, både hon och vi visste att hon inte hade så långt kvar...
Jag är ändå så tacksam att jag har det besöket att tänka tillbaka till, nästa gång jag såg henne var när hon precis dött och vi kompisar åkte upp för att säga adjö. Samma sjukhussal men inga skratt som ekade mellan väggarna.....utan bara tårar. Hennes ansikte var så fridfullt och man såg inte längre spår efter all den smärta hon känt. Hon kommer alltid ha en stor plats i mitt hjärta, saknar henne så mycket.

Nu är det dags igen....en kompis från förr valde för någon vecka sedan att själv ta sitt liv. Det finns så mycket känslor som jag inte riktigt vet vart jag ska ta vägen med. Så många frågor, sån förtvivlan och också en del ilska. Varför? Varför? Hur hade livet sett ut för henne sista tiden? Varför försökte hon inte söka hjälp? Vilka mörka tankar fick henne att ta beslutet? Hur kunde hon lämna sin dotter ensam kvar med den sorgen? Sedan också den egna skuldkänslan, varför har jag inte hört av mig mer? Hur länge sedan är det egentligen vi träffades? Hade jag eller någon annan kunnat förhindra det?
Den 19e juni är det begravning och i allt som händer runt omkring kan man inte låta bli att tänka tanken...vem kommer lämna oss nästa gång?

Var rädda om varandra därute.

Massor av kärlek till er.
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...